Lejontamariner kallas även för lejonapor, vi har valt att använda oss av namnet lejontamarin i vår text.
Lejontamarinen kännetecknas främst genom sin gyllengula päls och lejonliknande man som även gett den sitt namn. Deras ansikten är helt hårlösa. De trivs bäst i blöta regnskogar där de som andra kloapor är aktiva under dagen. På kvällen när de ska vila uppsöker de gärna någon hålighet i ett träd där de kan gömma sig mot rovdjur.
Den huvudsakliga födan kommer från olika frukter. Men lejontamarinen är allätare och äter även animalisk föda som spindlar, insekter, fågelägg och mindre däggdjur.
Lejontamariner lever i små grupper där enbart en hane och hona får ungar. Efter födseln är det hannen som tar ansvaret för ungen men får hjälp av övriga i gruppen. Ungen diar från honan de första tre månaderna och klarar sig därefter själv. Lejontamariner blir könsmogna efter 18-24 månader och får i regel en unge per födsel.
Deras naturliga fiender är främst ormar, kattdjur och rovfåglar. På grund av fångstjakt och skogsskövling har lejontamarinen blivit en av världens mer sällsynta apor. Genom olika djurparksprojekt har däremot återinplantering av lejontamariner kunnat genomföras och idag beräknas det finnas över 500 vilda lejontamariner. Mycket till stor del av djurparkernas avelsarbeten.
Lejontamarin | Leontopithecus |
---|---|
Utbredning | Sydöstra Brasilien |
Kroppslängd | ca 26 cm |
Vikt | 500-800 gram |
Livslängd | ca 18 år |
Föda | Frukt, blommor, späd växtlighet, insekter, grodor, ödlor och fågelägg |
nice nice nice nojse
Skriv en kommentar