Mantelbabian

Förekomst

Mantelbabianen är den mest nordligt förekommande babianen med ett utbredningsområde i nordöstra Afrika som sträcker sig längs västkusten av Röda havet från Egypten till Eritrea, Etiopien och Somalia. Den förekommer även på Arabiska halvön.

Kännetecken

Hanarna är silverfärgade och har en silvergrå man som sträcker sig över huvudet och skuldrorna. Storleksmässigt är hanarna dubbelt så stora som de brunaktiga honorna. Ansiktet är rosafärgat på både hanen och honan. Något som kännetecknar babianen är att de har röda rumpor. Honan visar upp sin svullna röda rumpa för hanen som ett tecken när hon är brunstig.

Levnadssätt

Mantelbabianer lever i flockar i halvöken, på savann och i klippiga områden. Flocken fungerar som en stor försvarsenhet och kan bestå av 100-300 babianer. I flocken råder en sträng hierarki där några få stora, dominerande hanar är ledare.

Föda

Vanlig föda för mantelbabianen är gräs, rötter, frukter, frön, insekter, ödlor samt mindre däggdjur.

Fortplantning och parning

Flocken består av flera familjer, där en familj består av en babianhane med en till tio honor samt deras ungar. Ungarna har mörk päls, som sedan blir ljusare (brun eller grå) ju äldre de blir. Hela gruppen tar väl hand om ungarna och beskyddar dem noga under deras första 6-10 månader. När de blivit äldre får de klara sig själva och bilda sina egna familjer. Honan får i allmänhet en unge vartannat år, efter 6 månaders dräktighet. När ungen är liten hänger den ofta under moderns mage när honan förflyttar sig, men när den blir äldre rider den ofta omkring på hennes rygg.