Påfågel

Påfågelns ursprung

Ursprungligen kom påfågeln från Indien till Europa. Exakt när det inträffade vet man idag inte. Däremot vet man att under det 5:e århundradet så var det i Grekland sällsynt med påfågeln och den kom att förknippas med gudinnan Hera. Även i Indien har påfågeln förknippats med gudar och då som en symbol för guden Krishna. Det sägs även att påfåglar kan äta kobraungar vilket gjort påfågeln extra populära i Indien.

Föda för påfågeln

Påfågeln föredrar till skillnad från andra fågelarter mer insikter, maskar och kött istället för frön och gräs. Även om den klarar av att äta både kött som frön. Det händer även att påfågeln dödar unga ormar.

Kännetecken, parning och fortplantning för påfågeln

Hanen är väldigt vacker och ofta har därför påfågeln varit en prydnadsfågel i olika parker, både i Indien och i Europa. Solfjädern som hanen kan veckla ut har ett mönster som ser ut som ögon. Sin vackra skrud använder han för att locka till sig honan. När han skakar på fjädrarna ger de ifrån sig ett rasslande ljud som ska väcka hennes intresse. Därefter vänder han ryggen till mot henne och tvingar henne istället att springa runt ifall hon vill se han skimrande framsida. Hönan har en betydligt gråare och neutralare färger som passar bra för henne när hon ska ligga och ruva på äggen. Normalt handlar det om 8-15 ägg som ska ruvas mellan 28-30 dagar.