Björnar

Familjen Ursidae

Kännetecken

Pälsen är lång och ofta enfärgad i antingen brunt eller svart (undantag jättepandan och isbjörnen). Björnens svans är enbart en liten stump och dess ramar har raka tår med trubbiga klor som inte kan dras in. Kroppen ser ofta stor ut vilket kan felaktigt ge ett klumpigt utseende. Hanen är i regel större än honan och vikten varierar beroende på art mellan 25-800 kg. Nosen är långsträckt och rymmer mellan 40 till 42 tänder. Större delen av födan består av växtföda vilket gjort att kindtänderna är trubbknöliga och mer lämpade för att mala och krossa vegetabilier än att skära kött med. Björnen är inget rovdjur även om den inte drar sig för att både jaga och fälla byten vid behov. Ögonen är små och uppåtriktade.

Föda

Större delen av björnens föda kommer från växtriket. Men även insekter, fiskar och större däggdjur hamnar på björnens matsedel. Undantag till den varierande kosten är jättepandan som lever nästan enbart på bambu och isbjörnen som livnär sig uteslutande på kött.

Levnadssätt

Björnen är ensamlevande och träffar i regel enbart andra björnar under parningen. Vanligtvis rör sig björnen över stora områden som kan sträcka sig upp till 1 500 km². De håller sällan revir men stannar gärna i sitt "hemområde". De är mest aktiva vid skymningen och rör sig då fram i lugn passgång. Vid behov kan björnen komma upp i hastigheter på 50 km/h. Vanligtvis är även björnen en god simmare och klättrare. De flesta björnar går i ide under de kallare månaderna och vaknar först upp igen till våren. Under den tiden sjunker björnens kroppstemperatur och alla kroppens funktioner har nedsatt effekt för att spara energi.

Fortplantning och parning

Björnhonan är dräktig ungefär vart fjärde år. Dräktigheten är förhållandevis kort och brukar vara mellan 60-70 dagar. En björnkull består vanligtvis mellan 1-4 ungar, normalt två. Under de första månaderna försvarar honan sina ungar hårt och kan gå till anfall mot både sin make och människor som kommer nära. Efter tre till nio månader slutar vanligtvis björnungarna dia och stannar sedan med mamman i två år. Därefter beger dig sig ut på egen hand.