Snöleopard

Kännetecken

Snöleopardens päls är ljust grågul med mörka fläckar. Från buken till strupen är pälsen helt vit. Tassarna är stora och täckta med tjock päls och fungerar ungefär som snöskor för snöleoparden. Svansen är ovanligt lång, ofta längre än kroppen, och används dels för skydda nosen när det är extremt kallt. Snöleopardens ögon är blågrå. För att spara värme är öronen små och nosen kort.

Levnadssätt

Över vidsträckta bergstrakter är snöleoparden en ensam enstöring. Andra snöleoparder träffar den bara i samband med. Snöleoparden är väldigt smidig och klarar av att göra hopp på upp till 16 meter vilket behövs uppe i bergen där den håller till. Vintertid rör den sig områden med permanent snö och ibland upp till 6 000 meter över havet. När sommaren kommer går snöleoparden ner till skogsområden på 2 000 meters höjd. Kylan kan många gånger under vintern sträcka sig ner till minus 50 grader Celsius.

Utbredning

Snöleoparden lever i kalla områden i Centralasiens bergskedjor.

Föda

På grund av den ständiga bristen av föda har snöleoparden inte råd att vara kräsen när det gäller bytesdjur. Oftast river snöleoparden allt som kommer i dess väg. Stora djur som fullvuxna jakar eller kulaner är däremot för svåra för den att rå på.

Fortplantning och parning

Honan är efter parningen dräktig mellan 98-103 dygn. Hon föder därefter en kull bestående av 1-5 ungar. Ungarna stannar hos honan tills de uppnått 2-2½ års ålder och lämnar henne sen för att klara sig helt själva.

Hot

Även om snöleoparden är fredad jagas den dels för sin päls skull men även av lokalbefolkningen som ser snöleoparden som hot för deras boskap. Ben och tänder används ofta som potenshöjande läkemedel inom den asiatiska läkemedelsindustrin. Idag beräknas det finnas mellan 4 000-7 000 individer kvar. Bestånden är väldigt små och glesa vilket gör det svårt för snöleoparden att träffa en partner under parningen.