Den vitörade silkesapan kallas även för vit marmosett. Vi har här valt att använda oss utav namnet vitörad silkesapa.
Det tydligaste draget för den vitörade silkesapan är det som även har givit den dess namn. Vid öronen har silkesapan vita örontofsar och vid pannan finns även en vit färgmarkering. Den övriga pälsen är på huvudet oftast mörkt brun för att bli ljusare gråbrun över ryggen. Svansen markeras med tydliga ljusa och mörka ränder. Större delen av sin tid lever den vitörade silkesapan uppe i träd för att få skydd mot rovdjur samt att samla mat. En fullvuxen vitörad silkesapa är mellan 12-15 cm lång och har en svans mellan 30-35 cm. Vikten är mellan 280-350 gram. Vitörade silkesapor kommunicerar främst genom skrik och rop mellan varandra.
En grupp silkesapor varierar oftast mellan 3-15 individer. Gruppens dynamik kan variera och bestå av varierande mängd hanar och honor, en hane och flera honor eller en hona och flera hanar.
Valet av föda varierar beroende på vilken tid på året det är samt tillgången på föda. Vanlig föda för vitörad silkesapa är frukter, frön, blad, blommor, insekter, spindlar och andra kryp.
De som har högst rang inom gruppen är vanligtvis också de som reproducerar sig. Alla i gruppen hjälper därefter till med att ta hand om ungarna och många av avkommorna väljer att stanna i gruppen hela livet. Andra väljer att efter Honan är dräktig i cirka 148 dagar och föder därefter i regel mellan två och tre ungar. Hanarna blir könsmogna efter cirka ett år och honorna efter cirka två år.
Vitörad silkesapa | Callithrix jacchus |
---|---|
Utbredning | Regnskogar i den nordöstra delen av Brasilien |
Kroppslängd | 12-15 cm (+svans 30-35 cm) |
Vikt | 280-350 gram |
Livslängd | ca 10 år |
Föda | Frukter, frön, blad, blommor, insekter, spindlar och andra småkryp |
Vi hade en vitörad silkesapa i vår familj 1960-1976. Hon blev alltså 16 år. Tyvärr blev hon ungmö hela livet. Jag och min syster pratar ofta om henne. Hon var otroligt klok och social och var verkligen en kär familjemedlem. Hon levde helt fritt på vårt stora lantställe på somrarna, och gick själv ut på morgonen och klättrade upp i något träd. På kvällen kom hon hem och lade sig i sin mössa som hon sov i. På vintrarna när vi bodde i stan, satt hon oftast på ett värmeelement. Varje semester var hon med. Vid besök av djurparker och på skogspromenader. Alltid satt hon på axeln. Hon älskade att solbada. Hennes favoritföda bestod av (levande) gräshoppor, spindlar, fjärilslarver och andra (ofarliga) insekter. I vilt tillstånd äter dessa apor gärna småfåglar och dess ägg. Söta, röda små frukter och bär och övermogen banan tyckte hon också om. De sista åren då hon hade tappat de flesta tänderna, åt hon mest barnmat och välling. Dessa apor och många andra djur behöver leva tillsammans med sina artfränder, och i sin frihet för att må bra. Vår apa föddes dock på zoo i Köpenhamn och under det första halvåret var hon sjuk och nära att dö. Men vi är ledsna att vi inte sökte efter en partner till henne.
2009-04-05 12:18:00, av lol
Sådär n borde ha skrivit mer!
Skriv en kommentar